Det var länge sedan jag mådde så bra med mig själv som jag gör just nu. Känns som ju fler jag öppnar mig för desto lättare blir det och någonstanns kan jag inte låta bli att undra om jag kanske rusar för blint framåt, att jag kanske skulle dra i bromsen lite?

Att allting någonstans kommer att liksom sparka mig i arslet vid någon punkt och att jag inte förberett mig själv på hur det faktiskt är att överge en så stor del av mig?

I stort sett alla min närhet vet nu, exet och tillika min störtös pappa (honom kallar vi P)fick reda på det i veckan och vi pratade igår om vad vi är oroliga för och han tycker  jag hanterat situationen med just skolan på ett bra sätt än så länge. Och nej, han precis som alla andra blev inte överraskad.

Har egentligen bara en grupp kvar att "avslöja" det för och det är jobbet. Konstigt nog är det dom som känt mig minst tid som man blir mest orolig för. Det enda jag kan säga där med säkerhet är att en del kommer att ta det bra, andra mindre... sedan beror nog mycket på hur sexuellt dom tolkar in det på eftersom jag ärligt kan säga att dom är VÄLDIGT homofoba och lite inskränkta inför abnormiteter.

Vi får se när jag känner att jag behöver beräta det där, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag förmodligen ha hasplat ur mig det inom 1 månad om inte kortare. Känns så fel att man ska behöva vara tyst inför så många människor som man spenderar så mycket tid med. De är ju nästan som min familj. Till och med spånet H som är som en elak styvfar!

Time will tell!

 

Elias

13 juli 2012 22:44

Känner igen den där känslan, att oroa sig för att man går på i storstövlarna när man kanske borde ta myrsteg. Är orolig för att jag ska inse någonstans på vägen att jag haft fel, att jag talat om för alla att jag är nånting som inte stämmer

http://transkille.blogspot.se

 

Love

14 juli 2012 23:26

Jag tror personligen att man berättar när man är redo för det och även om det mot förmodan skulle bli fel i slutändan så är det ändå skönt att dela med sig. Det är som folk säger: man skiljer agnarna från betet och sann vänskap består.
Tack för dina kommentarer förresten. Hade börjat fundera på om bloggen verkligen levde?

 

Elias

17 juli 2012 00:02

haha its aliiiive a´ight

Love

19 juli 2012 22:14

Haha? You lost Me...

 

Elias

21 juli 2012 02:55

Du skrev ju att du funderade på om bloggen levde, precis här ovanför faktiskt...

Love

21 juli 2012 18:21

Ja, då vet jag det. Enda riktigt B med denna mobilversionen av bloggen är att jag inte kan se vilket inlägg kommentarerna är riktat till. När jag tänker efter är det riktigt B faktiskt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...