Alla inlägg under september 2012

Av Love - 12 september 2012 19:15

Gammal i gamet?

 
Har blivit kontaktad av en namne som är i början av sin resa och det slår mig plötsligt att jag inte längre ses som en beginner. Snarare en förebild, om man någonsin kan bli det, när man är som jag ;-)
Jag blir smickrad när jag får höra att jag anses som stark och modig när jag bara har följt mitt hjärtas vilja.
Och jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. Ni kan få lite dumdristighet också för jag lovar- det behövs.
Jag kommer ihåg det här med att inte veta bu om bä, och jag sökte likasinnade till höger och vänster för att få lite råd, vilket visade sig inte alltid vara det bästa eftersom alla har sina egna känslor, åsikter och erfarenheter, även om man är TS. Nej, vi är inte lika- även om grundkänslan är densamma och vi måste också respektera varandra för våra olikheter. Och inte avundas varandra.
Just det där är ju lite lurigt. Visst kan man önska att man hade fått det och det eftersom DU har fått det, men aldrig att jag
 skulle låta mitt begär gå över mitt förnuft.

Man läser många olika historier om hur man upplever sig själv, hur man blivit behandlad osv men att utgå från att någon som inte berättar hur hemskt dom mår inte mår dåligt är ignorant. Vissa har bara svårare för att erkänna när det är tufft.
Jag är en av dom. Jag har alltid klarat mig själv. Jag har alltid utsatt mig för risker, hållt mina känslor för mig själv och tagit smällarna för andras misstag men jag har för dens skull aldrig sagt att mitt liv är sämre än någons annans eller att jag är det.
Nu  när jag har bloggen märker jag inte alltid när jag skriver saker som får läsaren att tro att jag mår dåligt- och vet inte riktigt hur jag ska bemöta alla värmande kommentarer. 
Jag har många tankar och funderingar och även en del rädslor ( ja-fortfarande) men det är just det- tankar och funderingar. Det är inte alltid dom är kopplade till en sinnesstämning, förutom rädslorna då för dom kan jag inte svära mig fri från.
Och som sagt var- om ni ibland tycker att min respons är otacksam eller okänslig så tänk gärna på det- jag har inte vant mig vid att folk kan läsa av mig. Det kommer ta tid och jag vet inte alltid vad jag ska säga.


Jag har märkt att besöksstatistiken ökat markant den sista månaden och jag är naturligtvis väldigt glad för att jag kan dela med mig men ni måste också visa lite goodwill om ni vill att jag ska öppna mitt hjärta på detta viset. Ställ frågor, kommentera, ge mig förslag på inlägg- vad ni vill men -GÖR ER HÖRDA!
Och som jag skrivit innan (tror jag) så om ni vill att jag ska länka till er/något så let me know.
De länkar som finns i dagsläget är de få som jag vet vill bli länkade, men jag vet att ni är många bloggare där ute och ju mer man ses desto större blir man.../ Love

 
  1. Fint skrivet, roligt att du fått en adept ;-)

    SvaraRadera
     
     
  2. Jag känner mig lite skyldig. Det var inte min avsikt att pressa dig eller tvinga in dig i (en ny) roll. Jag vet att du har fullt upp med dig och ditt. Jag vill bara du ska veta att det betyder något, att det gör skillnad att du delar med dig. Det behövs inte mer än så.


    Sedan får väl de som kommer efter hänga lite på mig också, så småningom. Så hjälps vi åt. ;-)

    SvaraRadera
     
     
  3. tjaa :)


    ville bara påpeka att du stavat mitt namn fel


    www.samelijos.blogspot ska de stå :))


    får jag länka dig med? :)

    SvaraRadera
     

    Elias västra: tackför komplimangen. Adept och adept. En till som jag snarare fast lite mindre erfaren ;-
    Elias yngre: jag ska ändra det, fast jag byter tillbaka till bloggplatsen bara så du vet. Hoppas det inte ställer till något...och ja du får jättegärna länka!
    Love: Det var inte du i huvudsak som var orsaken till mina funderingar utan du kanske bara gjorde mig påmind om tankar som redan fanns där och då skulle dom förmodligen ut på pränt ändå. Jag stödjer dig gärna på din resa och jag vet att du kommer att stödja mig på det vis du kan...

    SvaraRadera
     

Av Love - 10 september 2012 19:15

Dubbelt mög!

 

Fan, fan, fan... Läste fel på schemat. Det var ju inte förräns imorgon jag skulle vara ledig..
Och jag som sovit 3 h bara för att jag skulle kunna somna ikväll...
Detta blir en rysare. ( jag överlevde, bara så ni vet)

 

6 kommentarer:

  1. jag lider fan med dig.. :/
    försökte ändra det i din blogg igen, men det gick inte. surprise, surprise. -.-

    SvaraRadera
     
     
  2. Tredje gången jag svarar nun om det inte går så får jag skicka ett argt mail till nån...och be alla trycka på den vita knappen ;-) ( gällande blogspot)

    SvaraRadera
     
     
  3. Här är en till, trot eller ej, Love. Fast det ligger långt fram i tiden så nu är det nog ingen som tror mig. Tyvärr. Fick adressen hit på ett forum. Jag har också barn och det är mest kaos i huvudet nu så jag får inte ner något vettigt. Men här är min mailadress: love.tosse@mail.com

    Det är just det där med barnet som är så komplicerat. En mamma blir pappa eller hur ska det bli? Jag ska läsa mer på din blogg, när jag bara hinner och orkar. Tack! För att du delar med dig. Jag bor förresten också i Skåne.

    SvaraRadera
     
     
  4. Hej och välkommen. Informatören sladdrade om att du skulle kika inom. Ja, just det här att ha barn har varit jobbigt, eftersom mycket handlar om personliga erfarenheter och väldigt få delar med sig. Om du vill ha mer äldre inlägg ( för det finns det gott om) så besök min andra blogg: http://gendertender.bloggplatsen.se och trevlig läsningen skickar ett mail med mina kontaktuppgifter så får du höra av dig om du vill.Ps Fint namn- var har jag sett det förut?

    SvaraRadera
     
     
  5. transkillar! var med och skapa en tävling på;

    http://fulltimeman.blogspot.se/2012/09/gillar-ni-tavlingar.html

    SvaraRadera
     
     
  6. Jag blir knäpp... tredje gången jag svarar nu.( på blogspot)  Lee: jag funderar hårt på frågan. När jag kommer på något så ska jag skriva i bloggen.. Lövvar !

    SvaraRadera
     
     

Av Love - 10 september 2012 19:00

Sitta och leka...

 
Ja, precis som rubriken antyder är det det jag håller på med.
Kunde inte sova så jag satte mig framför datorn istället. Och nu har jag redigerat layouten igen. ( på blogspot då) På prov.  Efterkonstruktion:Tycker om utseendet på datorn  på den bloggen bättre än denna men den funkar inte riktigt för mig mobilt, så jag byter tillbaka (hit))
 Det skingrar tankarna lite grand.Tankar och tankar, vet inte om det är det.
Det är snarare en obehagskänsla, ungefär som i en skräckfilm när man bara väntar på att monstret hoppar fram. Precis så känns det.
Tror aldrig jag har känt så här så länge och ärligt talat förstår jag inte hur det är tänkt at man ska kunna fungera när man är så nervig. Jag trodde att känslan skulle försvinna när jag outat mig klart, men nej, tji fick jag.
Igår hade jag en mindre astmakänning vilket är jävligt obehagligt. Främst eftersom jag inte hade meds med, dumt jag vet, men det har inte varit ett smack på säkert ett halvår och så då nu- vilket är konstigt eftersom jag  fimpade ciggen för 1 vecka sedan och därmed inte utsätter mina lungor för skiten.
Men sen är det så också att jag hatar offentlig uppmärksamhet så jag lixom drar mig undan för att få det att försvinna. Och det funkar inte jättebra. Det är jävligt svårt att andas i hopkurrat läge.
Apropå ciggen ja. Jag har alltid fått höra att de 3 första dagarna är värst alltså vad gäller den fysiska abstinensen men det kan jag inte hålla med om.
Däremot tänker jag inte så mycket på dom, fast jag känner att kroppen vill ha dom. Logiskt eller ologiskt?
Det är kanske där obehagskänslorna kommer ifrån?
Isåfall säger jag bara så här: jag ska ALDRIG sluta röka mer!

Uppdatering: Har fått tid till logoped om några veckor och provgrejorna från endon kom idag. Max 2 månader skulle det ta inan jag hade en tid stod där.
Det som är B är väl att proverna ska tas i Malmö och när fan ska jag lyckas med att ta mig dit?
Hinner man till Malmö från mig och ta prover, åka tillbaka inom 4 h? För det är så länge jag är barnfri. Alltid.
 
  1. som sagt, jag kan följa med dig till endokrin i Malmö. jag vet var den ligger och själva besöket brukar inte ta särskilt lång tid. ;)
    just let me know. i'll do whatever i can. kan låna en bil också, så kommer vi dit fortare. ^^

    SvaraRadera
     
     
  2. Tack. tänkte ringa och kolla först om jag inte kan ta det på valfritt sjukhus. Det hade varit absolut bäst. Men tro inte att jag inte vill ta emot din hjälp, jag är glad för att du ger mig ett alternativ. Vi får se vad dom säger.

    SvaraRadera
    Svar
     
     
  3. absolut! du gör som du vill! ;) bara säg till så! men Katarina Link är den hormonläkare som alla som går utredning i Lund (dvs Skåne) har hand om. :)

    Radera
     
     

Av Love - 9 september 2012 19:00


9 sep 2012

Inte nergrävd, bara fundersam!

 
Vill bara lugna ev läsare som läste det förra inlägget, jag är inte SÅ pass deprimerad att ni behöver vara oroliga. Jag har bara mycket tankar som jag måste få ur mig och se framför mig för att kunna reda ut dom.
Jag har mycket i livet att vara glad för också, men de mörkare tankarna tar över ibland och då hjälper det att få ut dom ur systemet så man kan tänka klart igen.
Den sista tiden har varit väldigt ansträngande psykiskt och det har satt sina spår så nu hoppas jag att jag snart kan slappna av och återgå till något som påminner om normalitet i vardagen.
För jag kan ärligt säga att jag nu vet vad ångest är och jag slipper den gärna. Den börjar släppa taget men fram tills den loosar greppet helt får jag stå ut med tankar som snurrar och kuddvändande. Förhoppningsvis kommer jag att kunna återgå till det sociala livet precis som förr men just nu känns det jobbigt.
 
  1. jag finns här.. det vet du.
    det är bara att messa/ringa, när som. du kommer fixa detta, det känner jag på mig.

    SvaraRadera
     
     
  2. Tack för ditt stöd. Det är klart att jag kommer fixa det, no doubt, men ibland känns det svårt.
    Jag har en förmåga att köra järnet när jag är i grubblarfasen, och när jag slutar göra det då kommer tankarna. Så jag tror jag snart ska köra järnet igen. Vilken balans...

    SvaraRadera
     
     

Av Love - 9 september 2012 15:09

Jag är inte riktigt nöjd med utformningen och hanterandet av inlägg här så jag provar bloggplatsen istället http://fuckinggendertender.blogspot.se/ 

Ni får ha lite tålamod med mig innan jag lärt mig de nya funktionerna där...

Av Love - 9 september 2012 13:20

Just detta är jag rädd för. Visst har jag vänt ut och in på mig själv under utredningens gång och ganska rejält också men jag har alltid kunnat släppa det och gått vidare. Precis som jag en gång släppte de olika händelserna och känslorna har jag fått göra det upprepade gånger och det har gått bra.

Men nu, jag vet inte, helt plötsligt känner jag mig rädd för livet, för jag vet hur jävligt det kan bli- jag har ju redan upplevt det- och minnena lixom bara pockar på. Jag gör inget för att frammana dom. Men jag kan inte heller förtränga dom.

Jag tänker på hur orättvist allt kan vara. Hade jag bara fötts i rätt kropp från början så hade allt varit så annorlunda, så rätt. Nu vet jag att jag av en del kommer att se mig som ett freak bara för att jag har en vilja att någon gång kunna njuta av livet och själv kommer jag aldrig fullt ut kunna blotta mig själv.

För att kunna få en framtid så måste jag släppa många minnen som annars bara kommer att stå i vägen, jag kommer att behöva förklara mig för att få - ja, vadå?

Ett värdigt liv? Ett liv där jag passar in? Ett liv där jag inte behöver tänka på hur andra uppfattar mig?

Trots att jag egentligen bara står i startblocken så inser jag att jag aldrig fullt ut kommer att få det. Ärren och minnena kommer jag bära med mig alltid och om jag har tur så kommer de fysiska inte bli så markanta. Jag kommer aldrig känna mig bekväm naken, för det kommer alltid finnas något som gör att jag känner mig ofullständig. Jag kommer att få problem med att få nya jobb eftersom jag blir en ny identitet och om jag låter min gamla vara med så kommer jag fortfarande vara trans, forever lixom.

Nä, nu känner jag att jag behöver ta mig i kragen, sträcka på mig och ta mig an denna dagen också istället för att tycka synd om mig själv, fast jag egentligen inte gör det. Jag bara konstaterar fakta. Jag kommer alltid skilja mig från mängden. Jag måste bara vänja mig vid tanken.

Av Love - 9 september 2012 00:54

Fast trots den kanske bistra rubriken är det faktiskt positivt. Som jag tror jag skrev i förra inlägget eller nått så pratade jag med chef 1 i torsdags. Idag hade vi apt och jag kurade länge och väl på om jag bara skulle ställa mig upp och berätta. Fast berätta är det ju inte men eftersom jag tigit ganska länge nu så har jag trott att alla kind of glömt bort vad jag är. Iallafall så chicka jag ut big time. Det kändes som om detta var det som skulle lämna mig som en blöt fläck på golvet, nerbruten och knäckt. Den senaste tiden har jag ju varit ganska aktiv med att outa mig så helt ärligt- jag känner mig som ett nervvrak. Iallafall så satt jag mittemot chef nr 2 och 3 och funderade på ett långt tag om jag skulle säga något till dom. Jag vet att dom vet, men jag har ju inte berättat så därför visste jag ju inte om dom verkligen visste vad jag går igenom. Och sen bara- förresten, jag ska heta Love... och jag mår skit av att leva ett dubbelliv där jag måste tänka på vem jag är, så jag måste få reda på vad jag riskerar om jag outar mig uppåt i hierkin- förlorar jag licensen? Det visade sig att chef nr 1 varit flitig och grävt lite och kommit fram till att 1, det har på 70-talet funnits en mtf inom min bransch som fortsatte precis som vanligt.
2: så länge jag inte tar någon omdömesgrumlande medicin så ska jag vara safe eftersom min hjärna redan blivit grundligt säkerhetsprövad.
Nu kommer det bästa av allt: dom erbjöd sig att ta kontakt med hela hierkin och presentera mig som den jag är så på onsdag borde j kunna gå till jobbet som Love. Fan, jag känner mig som en glytt på julafton som precis öppnat den fetaste klappen ever!
Tack på förhand säger jag bara. Strax efteråt böjde sig den enda tjejen(som är kvar nu) mot mig och fräser lite försynt: jag hörde att du lämnar mig helt själv nu ,LOVE. Förrädare ;-)  (positiv reaktion)
Nu ballar min telefon ut så jag kan inte redigera det jag skriver; btw.
Yes, på något vis har ordet spridits och alla vet fast ingen har verkar ha vågat säga något.
Ultimata bekräftelsen: vi var på Danmarksbåten så det var lite blött...och pissnödiga blev vi. Hela gänget travar helt sonika in på herrarnas och ingen protesterar när jag gör det samma. Det var ingen som ens titta skumt på mig. Det fanns ju bås så jag snodde ett och killarna bara: ja du, Love, du ska skita mycket i fortsättningen ;-) uppenbarligen får man i stort sett bara använda båset om man sköter upptäckte jag av den makabra lukten och pruttljuden runt omkring mig. Skiter, ska det vara, telefonhelvete! Så nu kan jag nöjt konstatera- nu är det inte många kvar. Inga om jag får tänka efter. Känns så nice och samtidigt lite skrämmande. Fram tills nu har mina tankar varit i avslöjaprocessen och nu ska jag helt enkelt bara passa in. Jag är glad :-)

Av Love - 8 september 2012 09:27

Just nu ligger jag i soffan hos några kompisar med en spinnande katt i knätoch världens gulligaste lilla bebbe framför mig, sovande i sin lilla säng. Tänker tillbaka på åren som gått, eftersom man lätt blir nostalgisk, på mina egna när dom var små och avundas inte mina vänner denna resa. Visst är dom söta, och snälla ibland men iallafall nu i småbarnsåren så kommer dom att vara frustrerade många gånger på denna lilla människamed sin alldeles egna vilja. Så jag säger bara: lycka till. Jag håller henne en stund till men börjar hon skrika lämnar jag tillbaka henne. Tveklöst!

Presentation


Välkommen till en komplicerad historia!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

upplysande bloggar

Besöksstatistik

Omröstning

Tycker ni som läsare efter det jag berättat att jag handlar rätt angående skolproblemet?
 Ja, kör hårt. Informera alla du stöter på!
 Ja, fast håll dig bara till fakta för barnen
 Njaeee, det kanske räcker med föräldrarna?
 Nej, föräldrarna skulle ha hållits utanför
 De skulle hållt det helt innanför hemmets 4 dörrar
 Du var korkad som ens berättade för dina egna barn!

Arkiv

RSS

Sök i bloggen

Titta in och skriv!

När händer vad?

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
<<< September 2012 >>>

Ovido - Quiz & Flashcards